3. feb, 2017

Tankar...

Tankarnas värld...

Idag har det varit en dag, där mycket av energi har sipprat ur alla mina kanaler.. Energikanalerna...

Jag har blivit så mycket starkare psykiskt, men ibland, då känner jag av skörheten. Det har varit så mycket för mig den sista tiden. Så då blir man automatiskt mer skör. Det räcker att det blir en liten oförutsedd händelse, så känner man att man vill gå och dra täcket över huvudet. Jag gör det inte, men känslan inbefinner sig. Känns otrevligt, fast ändå så ser jag det som en påminnelse, om att jag ska ta det lite lugnare.

Jag är tillfälligt sjukskriven på grund av min axel/arm. Har förstört musklerna, och så har det visat sig att jag har eventuella skador runt några kotor i nacken. Går på behandling hos sjukgymnast och även en massör. Vill träna musklerna, men får inte varken belasta eller träna armen. Frustration?! Jo, massor! Det värsta är att jag inte kan få arbeta Ledsen Jag vet att om jag nu sköter mig, alltså gör som läkaren och sjukgymnasten säger. Så kommer jag att bli såpass bra, att jag kan få börja arbeta nu frampå. Men jag vill NU! Sådan är jag bara...

Som person, så är jag en ganska "rastlös" människa. Kan sitta still och bara njuta också, men gillar att kunna greja. Vill få iordning här hemma på t ex arbetsrummet. Där ska jag måla både tavlor och möbler. Killarna ska få ha sin pysselhörna, då de älskar att bygga och pyssla precis som jag. Så gissa frustrationen min, då jag inte kan få göra iordning rummet, då min arm är så som den är. Nu sitter jag inte bara här hemma, fast det misstänker jag att ni förstår. Jag har åter igen börjat träna. Var på Hälsokompaniet i Arvika och tränade förr. ÄLSKAR att TRÄNA! Men efter min flytt från Arvika och hit, där jag bor idag, så fryste jag mitt träningskonto. Hade en del med trädgården och dylikt här och göra, så det blev sådan träning istället Cool

Men i december, så köpte vi in årskort på badhuset, där kan man också träna styrke och vara med i olika grupper. Jätte härligt att få börja igen! Fast jag får ju inte riktigt  träna på full allvar och på mitt sätt. Blir en hel del konditionsträning enbart än så länge. Kanske kan få börja lyfta "skrot" igen längre in på våren.

Nu åter igen till mina tankar.... 

Blir så trött på mig själv, när jag låter tankarna snurra runt. Allt ifrån ekonomi till trötthet. Sover så dåligt pga smärtan i armen, och nu den sista tiden en del funderingar. Konstigt att tankarna ska "vandra" runt mitt i natten. Då ska ju hjärnan vila sig. Men icke! Jag vill så mycket i livet, göra så mycket för både mig och familjen. Jag har en del roliga saker att se framemot. Som t ex till sommaren, så ska min vän Gunn gifta sig. Är så glad för hennes skull, att hon har träffat sin själsfrände, en som lyckades "rota" fast henne Kärlek Jag har bokat en lite stuga i Dalarna tills dess. Hon bor i Stockholm, men ska gifta sig i Dalarna. Fint landskap där. Mycket myggmedel ska med, speciellt till min ena son som är allergiskmot mygg. Det var en rolig grej att se framemot.

Sen så kommer det att bli en västkustresa under min semester, till Seläter utanför Strömstad. Vi var där en tripp i somras, trivdes verkligen som krabban i havet Ler stort

Sen så blir det ett bröllop till, men då blir det arbete/nöje, för det är en medlem i familjen som jag jobbar som personlig assistent som ska gifta sig.

Många planer har jag när det gäller här... Vill fixa iordning och greja i trädgården. Behöver lite hjälp till det, för det blir för mycket annars för kroppen min. Tänkte få ihop några vänner och även bror till att komma och greja lite. Roligt också att umgås.

Jag köpte en paviljon i höstas. Fick en present av min äldsta son, så jag kunde köpa mig en. Den ska byggas upp och även göra ett trädäck till den. Göra en myshörna med möbler som också inköptes samtidigt. Längtar verkligen till våren!! Här på Hultet, så är våren helt fantastisk. Härlig fågelsång, löven som prasslar i vinden, bäcken som porlar, doften som luktar härlig vår ( även annan doft som är mindre god när det gäller att leva på landet Sjuk) Men det stör mig inte. Jag trivs att bo så här i skogen.

Dessa tankar är härliga, men sen finns det andra som tar ännu mer energi från mig. Som då när det blir lite väl mycket för mig, eller stressigt. Du får jag kämpa för att hålla mitt inre lugnt. Andning är det viktigaste, men svårt att få till varje gång. Som sagt var, så har jag kommit så lång väg när det gäller panikattacker och sånt. Kan få vid många tillfällen, men inget som jag inte kan hantera. De flesta gångerna, så syns det inte på mig. Måste vara ett väldigt vant öga, för att kunna märka det. Idag var en dag, då jag fick kämpa för att dölja paniken. Det blev en stressdag för mig med diverse saker och orsaker. Då " kryper" det i mig! Men som tur är, så är detta en del av mig, så det blir inte katastrofalt som det kan bli hos andra OCH hos mig själv som förr i tiden. Så stress och jag = Ingen bra kombo.

Många som har panikångestssyndrom, vill bli friska eller bli "normala". Självklart, så är det inte någon som vill ha detta syndromet. Det vill inte jag heller. Jag hade enbart tankarna på att jag skulle bli kvitt det. Kämpade i många år, men det helvete kom alltid tillbaka det. Jag fokuserade så kraftigt på att bli "frisk", att jag gjorde mig själv sjukare. ( Detta är väldigt långt bak i tiden). Då jag gick i psykoterapi, så träffade jag en underbar men lite udda läkare. Hon läste av mig ganska fort, och gick igenom journalen och konstaterade att jag har haft problem länge. Hon frågade mig vad mitt mål var, när det gällde mitt välbefinnande. Jag sa ärligt att jag skulle bli frisk, men att det kändes hopplöst... Läkaren berättade för mig att har man haft dessa problem med ångest sen barndomen, så kommer de nog alltid finnas där, fast i en mindre grad. Jag lyssnade på henne och frågade då, vad jag skulle kunna göra?! Hennes svar blev :- Bli vän med ångesten. Låt den bli ett med dig! Det är en del av dig, men låt dig aldrig hindras att leva fullt ut!

Med dessa ord, så tog jag ett steg i rätt riktning. JAg tänkte till, och insåg att läkaren hade en poäng i det hela. Blir jag vän med panikångesten, så blir jag ju inte rädd för den, utan jag själv kan hantera den på mitt sätt. Lite konstigt kanske ni tycker. Men det är inte det. För man vill ta till flykt när ångesten griper tag, därför undviker man en massa saker. Men tar jag med mig min vän och uträttar saker på mitt kommando, så blev jag inte lika rädd. Jag har övertaget! Mitt medvetande talar om för mig att jag vill njuta av stunden där jag är, oavsett vart jag är. Så på det viset, så började jag komma tillbaka till livet. Små små baby step hela tiden. Utmanade mig själv och min "vän". Allt gick framåt, även bakåt nån gång. Men det gick bra det med. Livet är ju så... Upp och ner... Så även i nuläget, så kan jag få känna på paniken, men jag gör inte så stor notis av den. För "fri" från den blir jag aldrig. Men min vän hälsar väldigt sällan på mig Ler Å det gör mig lycklig! Annars så vill jag att mina "männskor" vänner ska hälsa på mig. Det gör mig lyckligare!

 Så även om jag har djupa tankar när det gäller livet, stress, ekonomi och val med mera. Så är jag enormt lycklig, att jag har kommit dit själsligt som jag har gjort! Ännu mer lycka kommer jag att känna, när jag får stå där med min pensel i handen och staffliet, håret uppsatt av en penna, och kleta färg på en tavla. Jag vill ut mina tankar på duken, sen kan jag sätta upp tavlan på väggen, och betrakta tankarna på avstånd!

Jag ska ha det jag vill ha! Jag kommer att få det som jag vill ha!

" Carpe Diem"

Hjärta