9. feb, 2017

En sliten Vicki...

En sliten jag nu kan jag erkänna. Började dagen med ett fyspass på gymmet. Kände att jag gick rakt i "väggen" som man säger, på löpbandet idag. Förstår varför kroppen reagerade så, men jag gillar det inte. MEN, stönig som jag är, så gav jag inte upp förrän jag kunde kliva "igenom" den väggen. Tog över 2 km ihög tempo. Men jag vann Ler Skulle kanske ha gett mig, för mina muskler ömmade efteråt. Det har varit intensivt med träning nu ett tag, och tyvärr dåligt med sömn. Även slarv med mat. Så då blir resultatet så Ledsen Jag gör verkligen allt för att må bra. Bli stabil och trygg inom mig och med mig själv. Så träningen för mig är så enormt viktigt. Behöver få ut "The Bad Energy"!

JAg märker av framsteg med min arm/axel. Börjar fungera lite bättre nu. Orkar inte belasta den och har inte än full rörlighet, men jag ÄR bättre Ler Längtar så tills jag kan belasta den mer, så jag kan få återgåtill jobbet mitt. Får inte sluta träna då, utan jag måste prioritera den. Planering är det som behövs bara.

Det blev 2 turer till bad/sporthall idag. Jag överraskade killarna efter skolan. Hade packat en picnickorg med mellanmål, som vi åt och sen gick vi å badade. Jag testade på att simma några längder, och det gick bra Ler stort Vågade mig inte på något mer, utan jag kastademig in i killarnas lek istället.

Är så nöjd över mig själv, att jag har kommit så långt i mitt välmående. Jag klarar av situationer som tidigare har varit så svåra för mig. Finns inte så mycket kvar att bearbeta när det gäller panikkänslor hos mig. Det som finnskvar, är kontrollera kontroll hos tandläkaren... Då är risken för panik ganska stor. JAg fick en akuttandläkare förra året, som såg min panik och hur jag slet med den. Så hon skickade en remiss till en tandläkare i Karlstad, som behandlar patienter som har tandläkarskräck. För han man ett traumatiskt upplevelse bakom sig, när det gäller tandläkare. Så kan man få komma till henne. Den tandläkaren ringde mig idag, så nu kommer det nog ske inom snar framtid. Bara resan tur och retur som jag behöver oroa mig för. Det är jobbigt med resan då man har panik i kroppen, och sen hemresan, så ärman helt slut från energin man har slösat påför att hantera skräcken... Men det får lösa sig på något sätt! Orsaken till min panik hos tandläkaren, bottnar i en liten historia från när jag var liten tös. Bodde på den tiden i Koppom, ett litet samhälle i Eda kommun. Det fanns en tandläkare där, som inte var riktigt klok (om jag själv får säga så). Jag var tvungen att åka in akut tillhonom, då jag hade fått jätte ont i en tand. Det visade sig att jag hade ett stort hål i den. Han villeta bort min tand, men han hade ingen bedövning på plats. Det var en mjölktand, men en tand som skulle tappas många år senare. Så den satt hårt på plats. Tandläkaren tog fram tången, och började dra ut tanden. Jag skrek!! Hatade ljudet ifrån både tanden och honom. Sjuk Jag fick beröm, för trots att jag hade skrikit, så satt jag still i stolen. Javisst ja... Duktig var jag nog, men jisses va den handlingen satte sig i själen på mig. Sen efter den dagen, så klarar jag inte av att lämna över kontrollen till någon annan på det viset. Jag ärkvar i tandläkarstolen, men jag gråter och svettas. Efteråt är jag helt slut både fysiskt och psykiskt. Så denna "sista" tandläkare som jag har haft,är jag så tacksam över att hon såg allvaret med min problematik just i den situationen. Hon tyckte att det var konstigt att ingen annan har skickat en remiss tidigare.

Nåja, jag får nog ordning på mina tänder i slutändan jag med Ler Bara jag känner mig trygg och kan "luta" mig bakåt.

Sen så har jag haft en hel del beslut som jag är tvungen att ta itu med. Vilja, önskningar och förnuft har inte varit riktigt sams. Något måste ske för att jag ska kunna ta ett slutgiltigt beslut snart. Jag tycker inte om när någon säger till mig att saker å ting är si och så. Säger att de VET att jag gör si och så och så vidare. Finns ju enbart en person som vet det, och det är den som blir beskylld för saker och ting... Men nu önskar jag att någon kunde ge mig vägledning på vissa saker. Kunna tala om för mig att går du den vägen, så blir det så. Eller går du ditåt, så blir det så... Tyvärr så finns det ingen som kan 100% veta. Man ska lyssna på sin magkänsla, eller som man säger inuitionen. Men det är svårt...

Jag ska leva, jag ska andas, jag ska axla ner och lära mig att bara vara... Hjärta