5. maj, 2017

Min ork...

Vart är min ork? Det har hänt en del nu den sista tiden. Jag började förrförra veckan med ett lyckotillstånd, då jag äntligen började arbeta. Har saknat tjejen och arbetskamraterna enormt mycket. Kändes så bra att vara tillbaka, trots att det var bara en kort stund på ett arbetsskift. Tjejen och alla andra på verksamheten, var också mycket glada över att få se mig "in action" igen. Det kändes bra i mitt hjärta Hjärta

MEN det gick inte länge, förrän jag märkte av att min arm/nacke inte ville samarbeta med mig. Mina muskler var än för svaga, och bråkiga. Var på behandling i mitten av veckan, och sjukgymnasten tog det akuta. JAg kände mig så moloken. Fy tusan asså! Jag vet, efter inrådan, av både min läkare och sjukgymnast att jag skulle inte hasta fram så. Men viljan är för stor än orken på mig. Jag har alltid haft en stark ( ibland för mycket) vilja. Men veckan blev gjord, och jag hoppades på att smärtan skulle ge vika. Gjorde alla övningar som ska göras dagligen. Smörjde mig och tog smärtstillande tabletter. Men icke! Jag skulle fixa klart allt vid huset under förra helgen, men det gick inte. Då valde jag att ta det lugnt. Tvillingarna ville åka och fira Valborg i Hammar utanför Charlottenberg, så de fick åka dit på lördagen. Så jag hade inga "måsten" utan kunde köpa färdigmat eller inte ens bry mig om mat {#smileys123.tonqueout}Så kan man inte göra när killarna är hemma.

Trodde att det skulle bli en bra helg, trots mitt dilemma. MEN det visade sig vara fel! Tidigt på söndag morgon, ringde min mor och berättade att min storebror hade blivit rejält misshandlad!! Jag vet historien till varför, jag känner personen VÄL som är inblandad, och jag vet vem som gjorde det! Det gjorde mig så arg! Hade det varit för 15 år sen, så vet jag exakt vad jag hade gjort... Men nu har jag vuxit upp, och värderar lite annorlunda på mitt liv. Jag kan inte förstå varför människor måste ta till våld. Alla kan vi vara odrägliga och arga någon gång i livet. Så är det! Om man ser på den situationen från båda hållen, så kan jag ju säga att det kunde skötas på ett smidigare sätt, än detta viset. Skulle jag ha blivit behandlad på det sättet som min bror, så skulle jag också ha blivit arg. Vi alla kläcker ur oss saker som man inte menar, grodor osv.. Men tänk om man skulle ge grovt misshandel till dom för det. Hur sjukt som helst! Nåja, jag kan skriva världens inlägg om detta, ur olika vinklar hit och dit! Men det är det inte värt. För oavsett, så kommer inte detta vara ogjort. Jag lär dock aldrig glömma detta. Tillvägagångssättet, orsaken, spelet bakom andras ryggar med mera... Karma slår tillbaka!

 Vi var på Valborgsfirande inne i Grums på söndagkväll. Men jag klarade inte av att stå där. Kändes som om jag hade en cementklump på axlarna. Så det var bara å bryta upp och åka hem. Kände mig så ledsen. Trött på mig själv. Jag vill vara frisk!!

På tisdag var det arbetsvecka igen. Något som jag brukar se fram emot, det gjorde jag nu oxå, men var rädd för min kropp.

Jag fick kontakta min chef för att stämma av hur det gick. Berättade hur det var. Hon led med mig, då hon vet vad detta arbetet betyder för mig. Även vad jag betyder för tjejen! Det är så att försäkringskassan inte står på min sida när dete gäller sjuksrkivning och komma tillbaka till jobbet. De har sina lagar och regler. De vill tydligen inte tänka på en individsanpassad möjlighet, till att komma tillbaka sakta och säkert. Okej, nu var det jag som ville testa på att jobba. Men oavsett om jag inte ville eller kunde, så hade jag inte fått någon förlängning på sjukpenningen. Så nu visste jag inte hur jag skulle gå till väga. Enligt försäkringskassan, så ska jag säga upp mig och ta ett annat mindra fysiskt jobb. För arbetsför är jag. Det stämmer! Men jag vill vara kvar där jag är... Behöver bara lite mera tid för att träna upp mig ocg bli stabil i musklerna. Men icke! Spelar ingen roll....

SÅ jag och min chef fick gnugga geniknölarna våra, för att komma fram till en lösning. Kan erkänna, att jag har absolut fel anställningsform nu. För hade jag en annan, så kunde hon placera om mig för en tid. Men jag är fast bunden till min kund. Vi fick ordna ett möte med de involverade. Fortfarande så var min önskan att jag skulle få vara kvar. Å jag tror att någon ängel var med mig den dagen. För jag fick ha kvar anställningen, men utan schemarad just för tillfället. Min anställning förnyas vid varje årsskift, men i början av november så skrivs pappren. Så tills den dagen, så har jag på mig att bli bra Ler stortFör då kan jag få återgå till mitt jobb januari 2018. Allt blev via ett muntligt avtal. Kunden och dess anhöriga vill detta med. Så det känns skönt i mitt hjärta! Försäkringskassan ska banne mig inte få vinna detta slaget Hjärta

Jag kommer att vara kvar så mycket som möjligt inom LSS verksamheten, fast som timvikarie. Det var det som gjordes upp på mötet, att jag kommer inte söka andra jobb. För jag har ju mitt drömjobb redan Wow!

Långt inlägg, lite hackande hit och dit. Men jag hoppas det är läsvänligt ändå {#smileys123.tonqueout}

Nu kokar jag fläsklägg inför imorgon. Då blir det rotmos med lägg {#smileys123.tonqueout} Fats killarna väljer nog köttbullar med pasta.

Ha en bra helg nu Hjärta

#Bild lånad från nätet.