12. maj, 2017

Djupa andetag....

Kan erkänna att det har varit alldeles för rörigt runt mig... Känner verkligen hur allt börjar kännas motigt. Kommer på mig själv flertal gånger, att jag håller inne andetagen. Drar upp axlarna, är spänd. Allt kommer nu... Yrseln är tillbaka. Jätte känslig när det gäller blodsocker nivån i mig. Måste komma igång med maten på riktigt igen. Inte slarva... Måste axla ner, ta djupa lugna andetag. Andas med magen... Inte "stressa" i tanken. Minnet försvinner... Måste få in rutiner igen... Negativiteten runt mig, det måste låta rinna av mig . Inte låta det nå mitt inre...

Jag har haft varningstecknen ett bra tag nu... Jag vet vad tecknen säger... Jag vet vad andra har sagt till mig... Jag är ärlig emot mig själv nu... Jag lovar mig själv, att det stoppar här nu, ska inte gå mer neråt... Ska ta hand om mig, vara rädd om mig. Ska stoppa ångestens klor... Jag tänker leva, tänker må bra... Detta är enbart en svacka... Ska inte se något som ett misslyckande! Jag är bra, jag är värd ett bra liv! Jag har massvis av erfarenheter, både bra och dåliga. Utav dom, så ska jag leva med ett underbart välmående.

Denna text är för mig själv... Jag talar till mig själv. Få svart på vitt!

Panikångesten, jag har ett uttryck till dig : Bite me!!