8. jul, 2018

Znark znark...

Det har varit lite extra neråt i mitt välmående nu under några veckor. Har inte fått sova ordentligt och sen under dagen, så har inga vilopauser funnits. Det känns! Mina muskler är så trötta, så de värker mer än vanligt. Går med ständig yrsel och huvudvärk. Blodtrycket vägrar att gå ner på mig. Ibland så tycker jag att det känns bättre, men lilla minsta ”stress” måsten, gör att det blir värre. Saker som i vanligt fall är lätta för mig, blir tunga nu. Det har varit så otroligt mycket runt mig och för mig en lång tid nu. Önskar att jag kunde få en paus ifrån problem med mera. Jag känner att jag är lycklig lottad som har mina barn, som mår bra 😊 Tyvärr så kryper ångesten fram på mig. Då jag känner, att jag gör dom besvikna, genom att jag klarar inte av att göra allt de vill och önskar. Jag hade planerat både det ena och det andra nu under sommaren. Men mycket kommer inte bli genomfört. Nu vet jag att killarna är förstående, och en del planer vet dom inget om. Men jag vet! 

Min kurator bad mig att sålla ut sådana saker som är mindre viktiga. De ska jag inte lägga någon energi på. ( lättare sagt än gjort) Sen finns det saker som jag inte kan styra över. De ska jag enbart flyta med i. Jag försöker iallafall. Den förbenade ångesten över att man inte är stålkvinnan! Det viktigaste nu, är att jag inte börjar stänga in mig själv... Det har jag tidigare gjort för många år sen. Tog lång tid innan jag vågade mig ut längre sträckor. Tänker inte komma dit igen. Jag stålsätter mig för att inte blanda ihop flykt från ångest vs utmattad. Jag har ingen utmattningsångest, utan det är kroppslig utmattning. Min kropp behöver vila. Jag behöver stanna upp och andas som kuratorn säger till mig.
Jag ska till kuratorn denna vecka som kommer, och sen boka tid hos läkaren igen. Hoppas på att få ordning på detta nu!
 
Det finns en lägenhet inne i samhället, som vi kan kanske få flytta till. Dock ett rum mindre, men kvadratmässigt så är det nästan lika. Åshammar är ett underbart ställe att bo på. Men stressen med körning hit och dit tar på mig. Sen så älskar jag att promenera. Det gör man helst inte från här och in till grums. Avståndet är inte värst, men vägen dit! Finns knappt någon bilist alls som vet vad hastighetsskyltarna visar. De kör som idioter ( om man nu får säga så). Sen dessa timmerbilarna osv. Det finns knappt någon vägren att gå ut på. Så risken att bli påkörd är stor tyvärr. Gillar inte att gå med vagnen efter vägen. Å tanken på att släppa killarna lös på en cykel, ger mig rysningar 😞
Så ja, att flytta inåt är lockande ☺️ Gött att ha allt så nära, affärer, biblioteket och sporthall. För killarna vore det bra. Slipper åka buss. Nära till skolan och så. Men sen så trivs vi all här också. Det finns en chans till att vi måste ändå kanske flytta, pga vattenskadan och möglet. Jag å L känner av möglet. Vi är jätte irriterade i slemhinnor luftrör och näsa. Vi har inte fått reda på än hur mycket det finns. Får förhoppningsvis reda på det under veckan. 
Nåt måste jag göra för att det ska bli bättre med allt! Tänk att bara kunna få ägna sig åt att sitta och mysa med killarna. Bara må gött. Alla ”måsten” bara kunde fixas ändå 😊 Det vore livet det!
Huvudsaken är att barnen mina mår gött 💕
 
Jag ska göra min läxa jag fick av kuratorn. Kartlägga min dag, liv och vad jag behöver göra för att ordna upp mitt mående. Spännande va?! 😏
 
Men NU, ska jag krypa ner i sängen. Lillen har somnat, så jag ska stjäla nån timme till sömn. Disk å sånt får vara kvar där den är ☺️
 
Må gott alla!
 
Ta hand om er ❤️
 
PS! Jag funderar på att eventuellt börja vlogga också. Tycker det verkar lite coolt med videoblogg. Eller inte kanske 😂 Jag gör mig nog inte så bra i videoformat 🤣