8. nov, 2018

Social el flirtig?!

Är man flirtig när man är social? Det är en sak som jag själv har funderat på genom åren. Jag är en väldigt social av mig. Då menar jag inte, att jag umgås med andra människor hela tiden, utan att jag är trevlig och kan prata med andra, som tex när jag är ute på och handlar. Jag är uppväxt med att man ska vara trevlig mot andra. Men, genom åren så har jag hört via andra, att de anser att jag är flirtig då Ledsen Jag VET själv att jag inte flirtar. Jag har ingen alls baktanke med min trevlighet att göra. Men med de orden, så har jag ändå, trots oskyldighet, blivit medveten om att jag kan uppfattas som "flirtig". Det har i sin tur, gjort mig till att försöka tona ner min socialitet. Så dumt, enligt mig själv. För är det inte meningen att man ska kunna vara sig själv, utan rädsla för att bli missuppfattad?! Varför gör man så på det viset? Varför ändrar man på sig själv? Det är ju inte hos mig problemet ligger. Eller hur? Är det inte de som har problem med min sociala sida, de som ska ändra på sig?

Att vara social, är enligt mig, nåt som heter ; sunt förnuft! Man träffar på någon, man hälsar med ett leende. Kommer en granne förbi en, så hälsar man. Man hälsar alltså, för att vara trevlig. Vill någon prata, så kan man prata, om man nu känner för det. Annars kan man snäll säga att man inte orkar prata. Hellre hör jag de orden, än någon som visar med en sur min att den inte är intresserad av kallprat. Jag brukar känna på mig, vilken som vill prata eller inte. De flesta människor runt mig, väljer att prata med mig. Och jag vänder dom inte ryggen till. Men bara för det, så är jag inte flirtig! Att vara flirtig för mig, är att man "visar" sig öppen för just den gesten. Man kanske har ord till en invigelse till flirt. Jag är inte den som flirtar. Gillar inte den sorts spelet. Är väl tråkig... men sanningen är den. Jag är trevlig, och jag kan avstyra en flirtförsök mot mig, med att vara trevlig. Alltså, jag är en social människa utan någon baktanke.

Sen så finns det andra sätt som kan också tolkas fel:

Jag har flera personen runt mig, som har ett "problem" md det sociala samspelet. Som har svårigheter att läsa av andras kroppspråk. Och som då kan verka översocial istället när de träffar andra. Det på grund av att de försöker dölja dess svaghet. Då kan det samspelet misstolkas på fel sätt istället. En del tar illa vid sig. Det sättet kan absolut tolkas till flirt. Sen att eftersom det är svårt att läsa av andras kroppspråk. Så vet de inte när de har gått över gränsen. 

Så, att vara social på rätt sätt är inte lätt. På vilken måtta ska man vara det?

Jag är iallfall uppväxt med att vara trevlig och ha ett leende på läpparna. Vara lugn och inte påflugen. Det är ett bra socialt samspel för mig. 

Jag är trött på att höra att jag är flirtig, eller att jag är trevlig för en baktanke. Jag är trött på att försvara mig själv, om något som är JAG. Det är ganska nedtryckande! Jag måste väl kunna få vara mig själv..

Eller har jag fel?! 

Visst duger jag som jag är?!

Tack alla mina läsare för att ni tar er tiden att läsa min blogg Hjärta