2. apr, 2020

Vart står jag nu?!

Ni som känner mig, och har följt mig ett tag nu. Vet att jag har skadat mitt knä i jobbet. Det har varit ett kämpigt år, med den skadan. När jag äntligen fick komma på magnetröntgen, och fick bevisat för ortopeden, att in menisk var rejält skadad. Så kom vår kära Covid-19 på besök i världen. Så min  godkända operationsdag blev inställd. Fick en ny tid, men även den blev inställd nu, för coronan har tänkt att stanna kvar ett tag. 

I och med i detta, sä är jag utförsäkrad hos försäkringskassan, så jag går på en AFA försäkring. Men de dagar tar slut nu i april. Så idag, har jag haft möte med min chef och HR chefen på jobbet mitt. De kan inte omplacera mig för tillfället, pga att jag är inte färdig rehabiliterad. Några ess i skjortarmen finns det. Fast jag gillar de inte. Nu blir jag tjänstledig pga hälsoskäl. Så nu kan jag arbeta på andra ställen, och även gå på a-kassa. Det innebär ju även en del krav på mig. Jag måste säka andra arbeten, måste gå på möten om det erbjuds osv. Min arbetsgivare tar ju även en risk. För jag kan hitta ett annat arbete. Jag har redan blivit erbjuden ett annat arbete, men jag måste vara opererad för att klara av den pressen. Men chefen där, är så intresserad av mig, så hon hålle på en plats åt mig till hösten.

Covid-19 förhoppningsvis klingar av under sommaren, så då kommer operationerna igång igen. Jag är en av de första som får komma in då. Det är bara så tråkigt att allt ska krångla så. Jag är inte ensam om att hamna i denna situationen.Coronan ställer till det för många nu. 

Jag har fått en liten läskig känsla, när det gäller viruset. Man har läst historia, och alla de där sjukdomarna som härjade runt. Även fågelinfluensan. Usch! 

Sen så har jag en hel del andra beslut att ta. Några är redan tagna. Några kommer att tas. Ibland blir verkligen inte livet som man har tänkt sig. Fast det viktigaste är, att man sätter sig själv och familjen i främre raden. Ni som har följt mig, vet att det har varit berg och dalgångar under mina år. Tänkte nu att framtiden ska inbringa lite planare gång. Få kunna axla ner mer.

Även denna blogg ska få börja leva igen. Var på kaffe hos några bekanta för ett tag sen. Och vi kom in på min blogg. Vännen tyckte att det var synd att jag inte bloggade mer. Hon förstod när jag berättade varför. Men hon har rätt också. Jag ska kunna blogga, utan att få allt emot mig. För så har det varit. När jag har lagt in inlägg, så har det blivit lite galet med missförstånd och så vidare. Nån har tagit illa vid sig, nån har tagit åt sig, nån har misstänkt att jag har skrivit om just denne. Jag har fått stått till försvar, för mina egna tankar och erfarenheter. 

Min mening med min blogg, är att kunna skriva om mitt liv, kunna ge tips och råd till andra. Kanske få upp ögonen på de som det behövs på. Sen så vill jag inte behäva få försvara mig! Jag vill skriva om ALLT mellan himmel och jord. En dagbok! Precis! En dagbok..

Jag hoppas ni vill fortsätta följa mig ❤

Skriv gärna en kommentar, tryck på gilla knappen 😉